Olle K

Månadens Torning!

Publicerat den 16. Dec, 2011 av in Föreningsinfo, Ridskolan

När Ingrid Wilhelmsson slutade som ridskolechef på Torns 2002 var tanken att det skulle bli en tämligen hästfri pensionärstillvaro. Så blev det inte riktigt. Efter några år gick Ingrid och hennes man Gerhard in som delägare i en hopphäst, och nu reser de runt till de stora Grand Prix-tävlingarna.

Nej, något lugnt pensionärsliv lever Ingrid, nu 74 år, knappast. 

Hon har många järn i elden, massor av aktiviteter står på programmet varje vecka. Men att hon skulle bli hästägare och fara runt till de stora tävlingsplatserna i Europa var inget hon hade planerat. Tvärtom, när Wilhelmssons flyttat till villa i Vallkärra från sin gård, och Ingrid så småningom gick i pension från Torns, fanns det ingen plan för några hästar för paret som trots allt levt med hästar hela livet.

Olle KAlla dagens Torningar känner inte Ingrid, även om hon ibland tittar in i stallet när hon promenerar förbi. Men under mer än 20 år var Ingrid den som personifierade Torns Ponnyklubb, som det hette från början. Ingrid var med när klubben startade 1966, och från 1971 var hon instruktör och stallchef.
– Ibland undrar jag hur jag hann med att sköta alla ponnyerna på Torns, sitta på kontoret två timmar varje dag, vara ridlärare, och därtill skriva för Ridsport.
Dessutom fanns det tre barn i familjen Wilhelmsson och hemma på Solgården de egna hästarna. Maken Gerhard tävlade svår hoppning och red bland annat EM i Aachen 1971 med två hästar, Humbug och Quando. Det blev en 15:e plats. I Falsterbo-derbyt året därpå var Gerhard bästa svensk med en tredjeplats.

Nu är Ingrid och Gerhard åter ute på de internationella banorna. För några år sedan kom nämligen Talina in i deras liv. Talina är Douglas Lindelöws topphäst, som vinner och placerar sig i den ena GP-hoppningen efter den andra. Men det var absolut ingen given
vinnare när paret Wilhelmsson gick in som ägare.
– Det var en kollega till Gerhard som föreslog att vi kunde gå in som ägare till en tävlingshäst, berättar Ingrid om hur det började.
Men när de tittade på Talina blev de betänksamma.
– Hon stod mest på två ben, var helt sjövild. Och då var det ändå duktiga ryttare som hade ridit henne.
Douglas Lindelöw var dock helt säker på att detta var en riktigt bra häst. Ingrid och Gerhard gick in som ägare tillsammans med Douglas och hans familj. Det har de inte behövt ångra.
– Vi såg det som en investering, men nu vill vi inte sälja trots att vi fått många fantastiska bud, säger Ingrid.
Det är helt enkelt roligare att vara en del av det framgångsrika ekipaget, och Douglas är så fäst vid stoet. Och hon vid honom. När han inte är hemma vill hon inte äta…
– Och nu kan vi till och med klappa henne! Det gick inte i början, men nu är hon hur snäll som helst.

Förra året blev Douglas och Talina europamästare för unga ryttare. Det har blivit ett antal segrar och tätplaceringar i prestigefyllda internationella klasser. Och det blir förstås spännande att se hur ekipagets fortsatta karriär kommer att se ut.
– Det är roligt att se att svenska ungdomar som Douglas, Angelica Augustsson och Henrik von Eckermann kan sätta press på de rutinerade internationella toppryttarna. Att vi kan bidra med vårt lilla strå till stacken känns meningsfullt och roligt. Att ge till
ungdomar är det bästa man kan göra.

Och det var ju precis vad Ingrid gjorde under alla år i ponnystallet på Torns. Hon ler åt många glada minnen när hon bläddrar i sina pärmar med bilder, tidningsklipp och annat hon sparat från den tiden. Luciashower, vanliga lektionsdagar, voltige och tävlingar.
– Titta, här var Rolf-Göran Bengtsson och tävlade hos oss med sin B-ponny. Han fruktade alltid vår gulsvarta trippelbarr.
Torns speciella koncept, att barn med egna ponnyer lånar ut dem till andra barn som vill rida på ridskola, ligger Ingrid varmt om hjärtat.
– Alla ska kunna vara med, inte bara de som har råd och möjlighet att köpa en fin ponny.
Genom åren var Tornsponnyerna mycket framgångsrika på tävlingsbanorna, så de som trodde att elittävlande inte gick ett kombinera med ridskoletanken fick klart för sig att de hade fel.

De tre barnen Wilhelmsson red förstås också på Torns, men ingen av dem rider idag. 

Så det där med att sluta med hästar i en familj som Wilhelmssons var nog en ganska befängd idé.

Några röster om ”Tant Ingrid”:

Paula Pierreville, före detta elev samt före detta instruktör och stallanställd:

– Ingrid är en naturkraft som med humor och pondus ser till att allt fungerar. En människa som dessutom alltid värnat om dem som kanske inte haft det helt enkelt. Hon har en unik förmåga att få andra att växa – på sitt eget sätt.
– Som barn minns jag Ingrid som sträng… man gjorde helt enkelt som hon sa, det spelade nog ingen roll om man höll med eller inte. Det skulle vara ordning och reda, sopat på golvet och inget skräp och annat än ryktdon i ryktkassarna. Det var viktigt att lektionseleverna kände sig välkomna och hittade rätt. Såhär i efterhand inser man ju att det handlade om säkerhet och att Ingrid var mycket mån om ponnyerna. Den som visste bäst bestämde – och det var sällan vi ryttare eller annat löst folk som föräldrar.
Som instruktör fick man tydliga instruktioner om vad eleverna, hjälparna och instruktörerna förväntades kunna. Ingrid hade en röd tråd genom de olika terminerna.
Som anställd i stallet kom man henne nära. Tufft jobb, men man fick känna sig behövd och uppskattad. Roliga fikastunder med Ingrid och snackiga hovslagaren Kjell. Det och den inte Ingrid känner till är inte av intresse.

Elin Nyholm, liten tjej i stallet under sista eran av Tant Ingrids tid i Ponnystallet:

– När Ingrid var i stallet så visste alla att det var ordning och reda. Dessutom var hon mycket bra på att lära ut, det var som om Ingrids ord var lag.

 

 

 

.

Inga kommentarer

Lämna ett svar